Att börja gymnasiet

Idag var det exakt ett år sedan jag började gymnasiet. Det känns så konstigt. Första året gick så himla fort. Jag kommer ihåg uppropet som det vore igår. Pratade med Johanna i telefon och var osäker på vart jag skulle och vilka jag skulle möta. Det var så mycket nya ansikten och jag var nervös. Vi gick in en aula där rektorn informerade och drog lite torra skämt om skolan, sedan ropades klasserna upp. När det var slut gick vi över vägen till skolgården för att leta upp vår klass. Vår nya klass. Jag kommer ihåg att jag var så nervös. Därefter tog vi oss till vårt klassrum där vi fick leta efter våra namn. Vi hade delats upp i små grupper och fick lite olika ämnen att diskutera med gruppen. Då kändes allting så himla bra.

Det är en ganska stor omställning att börja gymnasiet. I grundskolan är man så van vid allting. Man kan skolan utantill, känner lärarna och eleverna och vet hur systemet funkar på just sin skola. Helt plötsligt är den tryggheten borta och börjar man helt själv har man ingen. Första terminen handlar ganska mycket om att lära känna sin nya klass. Eller det blir att man lägger ganska mycket fokus där. Man försöker känna av lärarna hur dom funkar och man försöker lära känna så många som möjligt. Byggnaden kan man efter ett par veckor. Min klass klickade ganska direkt. På min skola har vi en tävling där ettorna och tvåorna tävlar mot varandra i grenar som treorna anordnar. Man vinner antingen för bästa poäng eller för bästa utklädnad och i potten ligger pengar till klasskassan. Jag tror att det var just det som gjorde att klassen fick en sådan bra start.

Det är okej att vara nervös, för allting kommer att vara nytt. Jag tror att många är rädda för att dom inte kommer trivas på skolan, att dom har valt fel linje eller fel skola. Men det är okej. Vi har lyxen att kunna byta om det inte känns rätt. Oftast behöver man bara ge skolan ett tag, hjärnan behöver tid att ställa in sig på den nya platsen. Jag var jättenervös för att inte passa in eller hitta några som jag skulle trivas med, förutom att jag hade tryggheten i Johanna då. Men kolla hur det slutade. Min klass är helt underbar. Vi brinner för nästintill samma saker och har alltid kul när vi är med varandra. Och vi gör saker tillsammans hela tiden.

Så nej det är inte fel att vara nervös. Att börja gymnasiet är som sagt en helt ny omställning och man måste vara öppen till allt och ge alla en chans. Börjar du med kompisar är det bästa att släppa dom för ett tag, alltså inte binda dig vid dom. Då kommer du aldrig lära känna nya människor. Gymnasiet den bästa skoltiden skulle jag säga. Så var nervösa, men var inte rädda. För det kommer bli bra.

​Lycka till!!!!!

Gillar

Kommentarer

hildasundler
hildasundler,
Så bra inlägg och fina bilder! Sjukt fin blogg! 😍👌🏼
nouw.com/hildasundler