Den där oförklarliga känslan

Ni vet den där känslan när man inte riktigt vet vad man känner. Ena stunden är man den gladaste människan på jorden och andra stunden tar sorgen över. Stressen ligger som ett regnmoln över huvudet som aldrig slutar regna och pressen är större än någonsin. Man försöker och försöker men ingenting funkar.

Ibland tror jag det är bra att känna såhär. Då lär man sig att tampas mot det tuffa i livet. För även fast det är jobbigt kommer det komma stunder som är ännu sämre och ännu jobbigare och klarar man inte detta klarar man inte det svårare.

En dag fungerar livet som det ska igen. Det där stressmolnet har lösts upp och finns inte längre där och pressen man hade på sig är borta. Det är då man har insett att när man väl presterar sitt bästa är det bra och då får man istället kämpa för att puscha på att det bästa ska bli bättre.

Gillar

Kommentarer