Ensamhet på gymnasiet?

Idag är det söndag och imorgon måndag, vilket betyder att skolan börjar. Jag är nervös, det kan jag erkänna. Nu ska jag inte åka samma väg till min gamla skola utan nu till en ny, större och "viktigare" skola med helt nya människor. Det ska bli spännande att äntligen få börja gymnasiet och speciellt nu när dansen kommer vara en prioritering även på skoltid samt att jag kommer gå i en klass med människor som delar samma intresse som jag och som tillsammans med mig är villiga att satsa allt på det dom brinner allra mest för. Tillsammans kommer vi se en utveckling på varje individ och det ska bli underbart spännande.

Något jag är riktigt glad för är att Johanna kommer stå vid min sida varje dag under hela gymnasietiden. Vi kommer nämligen gå i samma klass. I början var jag helt invirad på att jag skulle börja gymnasiet helt själv och nu är jag riktigt lättad över att det faktiskt inte blev så. Faktum är att jag är mer än lättad. Jag har absolut inga problem med att träffa nya människor eller skaffa nya vänner, men någonstans bland all glädje finns en rädsla över att bli lämnad ensam. Att inte få några nya kompisar eller att individerna i min nya klass inte kommer tycka om mig alls.

Någonstans vet jag att det inte är något jag egentligen behöver oroa mig över, jag har Johanna och jag känner några få som går i andra klasser över mig + att jag har blivit en människa som är väldigt framåt. Förr var jag inte det och hade riktiga svårigheter med att träffa nytt folk. Idag är det inte så, vilket är skönt. Det är en sida av mig som jag helst vill glömma och gå vidare ifrån. I gymnasiet behöver ingen veta hur lätt jag blir röd i ansiktet eller hur svårt jag hade att prata med människor. Nu kan jag en ny version av mig själv, versionen jag vill vara.

Men om vi ska gå tillbaka till ämnet "ensamhet" så vill jag bara få fram att alla faktiskt inte får chansen att skaffa nya vänner. Det finns en del som har svårigheter och inte vågar och det finns en del som aldrig får chansen för att andra människor förstör, det vi kallar mobbning. Så jag råder alla, ny skola eller inte, att vara snälla mot varandra. Ser ni en ensam tjej eller kille vid ett bord i bamba, sätt er med henne/honom och ser ni en ensam stackare i korridorerna, bjud in personen. Det finns ingenting så hemskt som att vara helt ensam. Gör dig själv och personen en tjänst. Va den snälla karaktären i filmen oavsett vad folk tycker.

Gillar

Kommentarer