Kvällens oroliga tankar

Idag är det precis 86 dagar kvar till jag springer ut med mina klasskompisar och lämnar den obligatoriska skolan bakom mig. Om 86 dagar springer jag mot ansvar, framtid och det verkliga livet. Det känns så otroligt läskigt men samtidigt så fruktansvärt spännande. Jag vet precis vad jag vill göra.

Om bara några dagar skickar jag in ansökan till en folkhögskola i Åsa där jag ska spendera ett år med bara dans. Syftet är väl egentligen att få känna på livet som dansare samtidigt som min teknik och mitt personliga uttryck kan utvecklas åt rätt håll. Jag får chansen att bli den bästa dansaren jag kan bli och förutsättningarna att komma dit jag vill.

Det som skrämmer mig just nu är mitt baksida lår. I fredags krampade muskeln så kraftigt att jag hade svårt att stödja på det och idag fick jag reda på att det kan vara en skada - igen. Det ger mig ångest inför framtiden och en rädsla över att min allra högsta dröm ska krossas i bitar. Jag vill inte bli något annat än dansare just nu. All min tid framöver kommer läggas på att stärka upp musklerna och bli bra innan skadan blir ännu värre. Nu är den i något förstadie, nästan som en blomma som inte blomman ut än.

Som plåster på såren har jag beställt massa nya kläder. Det känns äntligen som att jag funnit mig själv och mitt sätt att uttrycka mig på i klädväg. Kimonon på bilden är ett exempel på plagg som trillat ner i brevlådan under den senaste tiden. Den ska jag ha på mig när klackarna höjs till taket på fredag, när vi ska fira att det bara är 100 dagar (lite för sent) kvar till studenten. Nu väntar jag på balskor, studentklänning och världens finaste t-shirt. Jag har så mycket att visa er!

Jag måste erkänna - det kändes otroligt bra att få skriva av mig lite. Tack bloggen för att du finns.

Gillar

Kommentarer