Livets alla motgångar

Vem har någonsin sagt att livet skulle vara lätt när det bara är fullt utav motgångar? Visserligen är motgångarna ett sätt att växa på, både psykiskt och fysiskt. Man får en chans att tänka till, det blir som ett stopp i vardagen. Alla har haft perioder i livet då saker inte alls gått som dem vill. Känslan av det hela skulle jag beskriva som att stå på samma plats utan att kunna röra på sig. Hur mycket man än försöker så står man fortfarande kvar på samma lilla punkt och kommer ingen vart. Man känner sig ensammast i världen och har svårt att uppskatta det guldvärda stödet man får. Allt känns skit. Sängen blir ens bästa vän och där spenderar man den tiden man har. Dag ut och dag in. Kompisar undrar vart man tar vägen och egentligen har man inget direkt svar mer än att tiden inte riktigt finns, man ljuger för att inte oroa dom. Tillslut kommer den dagen då man inte orkar mer. Hela kroppen känns som tusen nålar och det lilla hoppet man har sväljer man. Antingen väljer man att inte orka mer eller så bestämmer man sig för att livet inte är värt att leva på detta negativa sätt och gör allt som står i sin makt för att vända tillbaka det. Simtagen blir kraftigare och kraftigare. Ytan är så nära. Äntligen är man uppe på ytan igen. Andas in andas ut. Det blev ju trots allt bra i slutändan.

Gillar

Kommentarer