"men som slitits ut av våra steg, vår kärlek."

Jag går längs den raka sträckan mark som omsluts av vackert målade hus i blått, vitt och rött. Typiska färger för stora villor vid havet. Strosandes längs vägen möts jag av en rosenbuske som genast ger mig gåshud. Den påminner mig om dig.

Fortsätter man längs vägen möts man av en trappa av sten. Där kände jag dina läppar mot mina för första gången. Trappan var våran mötesplats på varma sommardagar och vårat ställe att kyssas hej då och från trappan var det exakt 400 steg till din dörr, som vi så många gånger öppnat och stängt tillsammans.

Jag minns dig så väl. Hur vi gick upp för trappan på kvällarna för att se solnedgången på berget ovanför. Med champange och jordgubbar ekade skratten och mellan sippar och tuggor utdelas kyssar och hångel.

Och sen en dag försvann allting. Trappan var inte längre en möteplats för kärleken. Den blev en helt vanlig stentrappa utan något värde. Den ledde inte längre upp till champange, kyssar och jordgubbar. Och det var inte längre 400 steg till din dörr. Rosenbusken var inte längre halvvägs till trappan utan förvandlades snabbt till en vanlig rosenbuske som blommar så fint när solen varma strålar möter bladen.

Jag älskade dig men för dig rann det bort. Du flyttade till andra sidan landet och lämnde mig med en kärlek inte vill förvinna. Varje gång jag saknar dig sätter jag mig i trappan. I våran trappa som alltid stått på samma plats men som slitits ut av våra steg, vår kärlek.

Gillar

Kommentarer

SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Åh så fin, duktig du är 😊
nouw.com/sofialissmyr