När prestationsångesten tar över

Vet egentligen inte hur många gånger jag har nämnt på bloggen att jag lider utav prestationsångest. Ibland kommer inlägg om hur jag lyckats vinna över ångesten och ibland kommer inlägg som dessa - när ångesten tar över istället.
Jag är en person som alltid vill vara bäst. Lägger 110% på arbetet jag gör. Det ska bli perfekt. Det är som att jag ständigt tävlar mot mig själv och istället för att berömma mig för sakerna jag gör bra hackar jag istället på felen som begås på vägen. Det är ofta jag behöver påminna mig själv om att man inte är mer än en människa. Det är okej att inte lyckas första gången, eller andra gången för den delen. Igår var en sådan dag. Vi hade hip-hop i skolan. Skitkul stil och extra roligt att det var något annorlunda från det vi brukar göra. Men jag kände mig malplacerad. Hade fel kläder på mig och släppte inte riktigt loss. Koreografin vi gjorde var extremt snabb, inte speciellt svår men snabb. Det var ETT steg som förstörde det hela. Ett steg som fick allting att rasa. Armarna skulle göra två olika saker och jag lade för mycket fokus på det jag gjorde fel. Allt annat satte jag, men det steget gick inte. Tillslut blev det för mycket och jag gick ut ur salen gråtandes av frustration.
Oftast är det väldigt skönt att bara släppa ut allting, men så påminns jag av att jag står och gråter istället för att försöka igen. För det är inte svårare än så. Att försöka försöka försöka till allting sitter i muskelminnet och går per automatik. Prestationsångesten är både en fördel och en nackdel och igår vändes det mot min fördel. Min inre tävlingsmänniska vann över psyket. Det är jobbigt att veta om sina svagheter och inte veta hur man ska gå tillväga för att kunna bearbeta det. För jag tror att det är precis det jag behöver. Jag behöver veta hur jag ska hantera ångesten när den kommer krypandes fram. Även fast ångesten driver mig framåt och får mig att att alltid göra allt jag kan, kan det ibland bli för mycket. Jag är inte mer än människa och det måste jag intala mig själv.
Gillar
Kommentarer

