Prestationsångest

Vet ni vad det värsta jag vet är? En så liten sak som att misslyckas. Jag sätter hela tiden alldeles för höga krav på mig själv och när de sedan inte går att avklara går hela världen i kras vilket resulterar i gråt-och ångestattacker och ett väldigt lågt självförtroende. Blir alltid besviken på mig själv när jag inte klarat av något. Anser mig själv då som svag samtidigt som jag är helt medveten om att vilken människa som helst kan misslyckas och att det inte är något fel. Min prestationsångest har levt med mig så länge jag kan minnas. Vill alltid vara bäst och tävlar alltid mot mig själv och det är så jäkla utmattande.

Det var ett tag som min vilja övervann ångesten. Jag kunde i princip göra vad jag ville utan att känna att jag behövde tävla mot mig själv, men antagligen var inte det meningen att det skulle hålla länge. Ett breakdown under en redovisning i nian har förstört allt. Jag minns inte så mycket mer än att jag sprang ut ur klassrummet och inte kunde andas. Skulle nog säga att det var min första riktiga ångestattack, för annars är det mest tårar som aldrig slutar rinna ner för kinderna som är resultatet av misslyckande. Egentligen förstår jag inte hur det kan vara så himla svårt att prata inför klassen, men sen den dagen får jag sådan ångest att jag hellre skolkar från lektionen än sätter min fot i klassrummet. Jag vill fly från allt och alla - jag vill så långt bort som jag bara kan. Lyckligtvis har jag fått orden möt dina rädslor inbankade i huvudet sedan barnsben. Ångesten ska inte få ta kontroll över mig, men det är inte lätt att utföra något som får dig att vilja försvinna. Det allra jobbigaste med att leva med min ångest är att hela tiden misslyckas. Man försöker och försöker men det går inte. Jag vet inte hur många gånger som jag försökt utföra ett tal men gång på gång misslyckas med det och jag sitter och gråter till tårarna tar slut. Det är så utmattande att aldrig kunna klara av små enkla saker och sedan se hur lätt alla andra gör det. Något som också tynger ner och gör allting värre är att ingen förstår, dom säger bara att det något man behöver klara av i framtiden och att det inte är en sådan big deal. Men hallå? Jo det är det, annars hade jag suttit här och haft en sådan grotesk ångest att jag hellre försvinner från allt än att göra det jag ska göra nu eller hur? Ingen människa som inte upplevt prestationsångest kan sätta sig in i hur det känns att alltid trycka ner sig själv för att man inte klarar av att göra simpla saker som att t ex prata inför klassen. De går inte.

Jag har börjat med att sätta upp småmål istället för höga mål som jag innerst inne vet att jag aldrig kommer klara av. På det sättet klarar jag av målen, ökar mitt självförtroende och blir säkrare på kunna utföra det som prestationsångesten stoppar mig från. Det är en enkel lösning, men prestationsångesten kommer alltid leva med mig och jag får lära mig att hantera den med tiden. Just nu är mitt största mål att kunna klara av att redovisa inför klassen. Hur jag kommer dit eller hur lång tid det kommer ta spelar ingen roll - jag ska ta mig dit och inte ens min äckliga ångest ska få stoppa mig.

Gillar

Kommentarer

feliciadaniellaa
feliciadaniellaa,
Superbra inlägg Ellen! You go girl! U can do this! <3
nouw.com/feliciadaniellaa
Ellendelin
Ellendelin ,