Rädslan bryter ner mig

Hej finisar! Allt bra med er? Det var så länge sedan jag skrev ett inlägg direkt, nu under en period har bara tidinställda inlägg kommit upp här. Jag har under en kort period varit besviken och arg på mig själv. Det har av en slump blivit att jag gått tillbaka till sådant som jag någonstans inom mig vet trycker ner mig. Gamla mönster och bortglömda minnen har på något konstigt sätt ramlat tillbaka in i vardagen. Ni vet sådant som man vet är dåligt, men man håller fortfarande kvar vid hoppet om att det ska bli bra igen..

Det som påverkat mig allra mest är dock talet som nämnts ett antal gånger här på bloggen. Jag var taggad, jag var förberedd och jag var nöjd. I mitt huvud gjorde jag redovisningen galant. Det kändes som att varje rörelse var inprogrammerat, allt kändes perfekt till dagen då talet skulle hållas. Sista lektionen var det dags och ju mer klockan blev desto värre kändes det. Jag valde att prata med läraren om min senaste incident då paniken tog över och allt jag kommer ihåg är hur kroppen skakade och lungorna höll på att sprängas. Fram till sista lektionen försökte jag hålla mig lugn, det bästa skulle vara att bara få det överstökat. Bevisa för mig själv att det inte är så farligt som jag intalar mig själv att det är. När det väl var min tur brast det. Tårarna bara forsade ner för kinderna och jag kände känslan av misslyckande komma krypandes längs ryggraden.

Jag är en person som vill lyckas. Jag vill nå dit jag kämpar för. Jag är inte den som misslyckas och därför kändes det inte alls bra när jag bröt ihop. Att hålla redovisningar inför folk har aldrig varit min starka sida, det har oftast gått men nu funkar det inte längre och det gör mig så frustrerad. Varför måste det alltid vara jag? Redovisningar för mig har blivit som en typ av rädsla.
Hur som helst har jag nu bestämt mig för att blicka framåt istället för bakåt och göra superbra ifrån mig på nästa redovisning. Jag ska göra mitt bästa och bevisa för mig själv att rädslan bara är något som jag intalat mig. Och skulle redovisningen inte bli 100% som jag planerat att den ska bli ska inte det göra något, för det kommer bara en stort steg i min utveckling mot att göra redovisningar kickass good.

Nu känner jag mig tillbaka på banan igen och ska jobba hårt med bloggen. Ibland tar det stopp och då måste man fokusera på annat. Hoppas ni förstår! Puss

Gillar

Kommentarer

leila
leila,
Så starkt av dig! Fortsätt så!
nouw.com/leila
Ellendelin
Ellendelin ,
Tack, vad glad jag blir! kram
nouw.com/ellendelin