Stå upp för er själva!!

Vet ni vad jag har tänkt mycket på den senaste tiden? Komplex. Just nu är en känslig tid i livet när allting ska ändras och nya människor ska in i livet, då blir jag osäker och när osäkerheten tittar in kommer komplexen fram. Jag känner många som kan stå timmar framför spegeln för att bara peka ut alla fel dom har och sedan må uruselt efter det. Sån är inte jag längre, vilket jag bugar och bockar för.

Det är så himla sjukt att samhället har byggt upp normer och ideal som nästintill är omöjliga att uppnå. Att vi människor byggt upp någonting som säger åt oss hur vi ska vara och hur vi ska se ut. Finns verkligen den där perfekta tjejen som alla på något sätt ser upp till? Tvek. Jag trodde det först. Samhället hade bankat in det i mitt i huvud så hårt att jag faktiskt trodde det. Men sedan kom jag till en punkt när jag insåg att jag inte hade varit jag om jag inte hade haft mina komplex.

För det är ju så. Det du är osäker för och det du kallar för komplex är det som utformar dig och utan dom hade du inte varit du. För ett par dagar sedan när jag och Filippa strosade igenom Kulturkalaset gick vi förbi tandläkarnas tält och samtalet var igång. Båda två har raka och icke sena tänder, men ändå finns det småsmå saker som vi är osäkra på. Jag till exempel har två tänder som inte riktigt får plats, vilket gör att jag tycker att det ser ut som vampyrtänder. Ingen annan tänker på att dom finns, förutom personerna jag sagt det till. Ändå skämdes jag över att ha så kallade vampyrtänder och undvek att under många le med tänderna. Tänk att en sådan liten som egentligen inte spelar någon roll gjorde mig så osäker.

Hur som helst var båda väldigt överens om att dessa tandkomplex gjorde oss till oss och utan dom hade det känts "tomt". I dagens samhälle är det svårt att inte ha komplex och speciellt är runt min ålder samt yngre och äldre. I tonåren är både tjejer och killar väldigt osäkra i sig själva och man lyssnar mer på vad andra säger än på vad man själv faktiskt tycker. Jag hade turen att ganska snabbt inse vem jag var och accepterade det. Jag gjorde mig själv nöjd utifrån mina egna ideal som jag själv byggde upp och som jag faktiskt än idag lever efter. Att göra en sådan enkel sak som att acceptera den jag var och acceptera att mina komplex är det som gör mig underlättade så himla mycket och jag önskar så oerhört att alla kunde vara starka nog att göra som jag och säker hur många som helst.

Så fråga er detta nästa gång hjärnspökerna drar igång. "Är det verkligen värt att leva upp till någonting som inte finns? Varför säger samhället att jag inte är bra nog fast jag faktiskt är det?" Våga ifrågasätta det samhället har att säga och stå upp för dig själv. Tänk på att du aldrig ska ha ett samhälle att tillfredsställa. Du är bra som du är oavsett vad folk tycker. Tyvärr kommer samhället alltid att klanka ner på oss så det gäller att vara stark och se igenom det. Gör istället som jag och bygg upp dina egna ideal samt acceptera att du är du. Rocka det du är osäker över istället för att se det som en anledning att må dåligt. Ni är bäst!

Gillar

Kommentarer