Tankarna som snurrar i huvudet

Det var länge sedan jag skrev ner mina känslor på bloggen. Antar att inspirationen eller tanken inte funnits där. Under en kortare period har jag känt hur mycket överanalyserande mitt huvud hållit på med. För varje liten sak som händer blir jag rädd att allting kommer gå förlorat, att alla mina vänner helt plötsligt kommer sluta vara vänner. Att jag är en jobbig person som bara är i vägen och inte alls har samma intressen som resten. Innerst inne vet jag att det inte är så och mina intressen har ingenting med mig som person att göra. Det visar bara vad jag tycker och inte tycker om. Samtidigt utgör intressen väldigt mycket och binder samman människor. Det är läskigt.

Största delen av den här perioden har jag varit rädd. Jag är så rädd att min största rädsla ska uppfyllas. Som nämnt innan är min största rädsla att misslyckas och därför är min prestationsångest ofantligt hög. Allting var förut en utmaning, något som blivit bättre under min gymnasietid. Under min tid på gymnasiet har jag lärt känna så otroligt fina människor, nya människor som delar samma intressen som mig och vi värderar samma saker. Nu är min rädsla stor att allt ska gå förlorat, att JAG snart kommer ta ett snedsteg som gör att allting går förlorat. Inte för att jag tror på det för fem öre, men tanken slår ju en lite då och då.

Sen är jag rädd för kärleken också. Jag vill så gärna hitta någon som kan tycka om mig för mig och som inte tänker lämna mig när något bättre blir tillgängligt. Vill helt enkelt uppleva äkta kärlek. Sådant man ser på film ni vet. En kärlekssaga som inte kan sluta mer än att dom lever lyckliga i alla sina dagar. Det känns inte riktigt som att sådant går att uppleva idag, folk hittar alltid det bättre. Dom nöjer sig inte med det som har förrän det är borta. Den tanken skrämmer mig. Jag blev så ledsen när mitt ex gjorde slut med mig och vill aldrig uppleva den smärtan igen, och jag antar att det är den smärtan som sprider rädslan i min kropp än idag, eller tanken på smärtan i alla fall.

Större delen av dygnet går jag runt och rädd för något som inte ens finns. Ingenting kommer gå förlorat. Mina vänner älskar mig lika mycket som jag älskar dom och jag kommer inte göra snedsteget som gör att allting försvinner. Det kommer krävas så mycket mer än så. Men tanken finns ju alltid där och det är tanken som sprider skräck och rädsla. Jag måste sluta överanalysera allting och istället leva i nuet. Allting är bra och ingenting är fel. Man måste sluta skapa problem ur problem som inte finns. Det är otroligt energikrävande och fruktansvärt onödigt. Allt jag måste göra nu är att intala hjärnspökerna att ingenting är fel. Allting är precis som det brukar vara och ingenting kommer gå förlorat.

Gillar

Kommentarer