Ur arkivet

sjätte juni tvåtusensexton

Jag får lite ont i hjärtat när jag hör ordet kärlek. Ordet kärlek tar mig tillbaka till en tid av svek, sorg och hjärtekross. En kille som inte visste bättre och en oskyldig tjej som inte visste vem hon var. Hon var rädd, hon var nyfiken, men framför allt - kär. En förvirrande men ack så härlig känsla.

En sak jag är säker på är att det kräver en del för att förstå innebörden av att vara kär och ge bort sitt hjärta och sin tillit till någon annan. Det handlar inte bara om känslan av att vara kär. Jag tror inte att jag var redo för mitt förra förhållande för då var jag i en ständig kamp mot att försöka ta reda på vem jag var, vad jag ville och hur jag ville bli behandlad. Under den perioden prioriterade jag fel människor när jag egentligen borde lagt tiden på mig själv. Missförstå mig inte - jag ångrar inte vårt förhållande, men det råkade komma emellan en period av osäkerhet och förvirring.

Om man jämför nu med då känner jag nu att jag har hittat mig själv, mina gränser och på vilket sätt jag vill blir behandlad på. Jag är redo att träffa någon som kan älska mig för mig och ge mig den respekt jag förtjänar, likaså kommer jag ge tillbaka. Jag tror att kärlek handlar mycket om att veta vem man är och älska sig själv innan man ger sig in i kärlekens orkan, för som man hört så många gånger förut; man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Det viktigt mina hjärtan. Att tycka om sig själv är nyckeln till allt. Kärlek har ingen ålder, men så länge du inte hittat dig själv är det onödigt att slösa bort den värdefulla tid du har på någon annan, när det är du som behöver den mest. Det är inte fel att prioritera sig själv ibland.

Gillar

Kommentarer