En lite för sen födelsedagsbrunch för lilla mig blev succé! Spenderat hela helgen åt förberedelser och matlagning. Serverade amerikanska pannkakor, frukt, bröd med pålägg och smoothies samt cheesecake, kokosbollar och misslyckade kladdkaksmuffins (jag och kladdkaka går inte ihop lol). Supermysigt att alla mina tjejer kunde komma och brunchen verkade uppskattad vilket känns bra i hjärtat.

Dessvärre stressade jag upp mig alldeles för mycket när det kom till planeringen och är ännu sämre än innan. Onödigt att stressa upp sig för något så litet som detta, men antar att jag ville att allting skulle bli perfekt. Prestationsångesten låg i även här. Tur att film, en kopp te och sängen påskyndar tillfrisknanden!

<3 <3 <3

Just nu sitter jag med sådan ilska i kroppen utan att något egentligen har hänt. Allt jag vill göra är att ruska om alla som är besatta av skönhetsidealen och dess normer. Vill ruska om samhället och allt negativt som det bär med sig. Jag blir så provocerad av alla som inte kan vara sig själva för att samhället säger åt dem att vara något annat. Folk försöker uppnå något som inte finns. Det är lite som att folk springer efter ett äpple på ett löpband. Förstår ni hur jag menar då? Äpplet är idealets kärna, dit alla vill nå. Dessvärre springer du kämpandes på ett löpband och kommer ingenstans.

Jag blir så himla ledsen när jag ser nära vänner och bekanta som blir uppslukade av samhällets hets. Men det är klart, det är svårt att vara sig själv när alla andra berättar för dig hur du ska vara och vem du ska vara. Det finns inte en själ som inte tar åt sig, men det går att ignorera all skit som flyter omkring i luften. Jag ska inte få mig själv att framstå som en perfekt människa för det är jag långt ifrån, men jag tillhör den gruppen människor som byggt upp sin egen bubbla och sitt eget ideal. Det var inte lätt och det tar lång tid, men tillslut kommer man dit och ser världen från ett annat perspektiv. Man ser hur folk kämpar förgäves med sitt utseende, sitt sätt att vara inför annat folk. Timmarna dem lägger ner på att vara någon annan än sig själv.

Nyckeln till sitt eget ideal är att hitta sig själv. Att våga gå emot andras åsikter och samhällets hets. Det går inte att komma någonstans om man inte vågar ta ett stort steg utanför boxen. Man måste våga chansa för att komma någonstans i livet. Som nämnt innan tar det lång tid att bygga upp sitt eget ideal. För mig personligen var att stänga av mina känslor det enklaste sättet att komma ifrån hetsen. Jag fokuserade bara på mig själv en ganska lång period. Resultatet av det blev en självsäkrare Ellen som inte brydde sig ett skvatt om vad andra tyckte och tänkte om henne. En stor tyngd har släppt från axlarna och en olidlig & onödigt stress är som bortblåst. Så snälla, underlätta för er själva och va den DU är.

Körde ett så himla bra pass på gymmet igår och motivationen till idag var på topp. Vad tror ni händer? Jag blir sjuk. Halsen känns som ett sandpapper och huvud samt ögon hänger inte alls med. Fruktansvärt tråkigt med tanke på söndagen. Åkte därför hem direkt efter skolan och har suttit med lite studier sedan dess.

Dansteori är svårt, finns ganska lite information och därför måste motivationen ligga på topp då man verkligen måste söka igenom varenda liten källa. Jobbigt det där med internet och plugg. Önskar starkt att det fanns böcker om precis allt. Som internet fast i bokform. Då kunde man direkt hitta rätt kategori och rätt område. Hade underlättat så extremt mycket. Nä, vet ni vad? Nu måste jag fortsätta.

Kyss