Framtiden

Vet inte vad det varit med mig den senaste tiden. Livet rullar på som vanligt och ingenting är egentligen fel. Ändå har jag känt en känsla av ensamhet, svek och att stå på samma punkt utan att komma någonstans.

Har under en ganska lång period tänkt väldigt mycket på framtiden. Vad jag vill göra när skolan är slut, vart jag vill bo och hur den ekonomiska biten ska gå till. Allt jag vill just nu är framtiden ska komma. Vill uppleva världen och testa på vuxenlivet. Till det vet jag att pengar är obligatoriskt och trots att jag har en liten ekonomisk inkomst och kan börja spara redan nu känner jag mig fastbunden. Det går inte att söka ett riktigt jobb om man inte är arton känns det som, vilket är så fruktansvärt långt kvar till. Egentligen är det inte speciellt långt kvar, men det känns som en evighet och det stör mig. Sedan har jag ingen aning om vad jag vill bli. Det enda jag gjort mig medveten om är att jag så snabbt som möjligt ska bli ekonomiskt oberoende, men med mycket hårt slit. Jag vill skänka massa pengar till välgörenhet, skämma bort min familj och mina vänner som alltid funnits där för mig och kunna leva livet utan att tänka på hur ekonomin ser ut.

Jag har satt upp så många mål inför 2016 och livet, men just nu känns dem så långt ifrån. Allt känns så långt ifrån. Antar att det är såhär det ska kännas ett tag - tungt och ensamt. Livet vill antagligen att jag ska växa ännu mer som person. Det är det man gör under situationer som dessa. Antingen väljer man att se det positiva eller så väljer man att låta det bryta ner än. Allt detta handlar förmodligen bara om stress inför framtiden. Att inte veta vad som kommer hända, vilka rutiner man hamnar i eller vilka människor man tappar på vägen. Det är läskigt men samtidigt så spännande. Mest är jag rädd för att inte hinna göra allting jag vill göra. Det värsta som kan hända är att jag ligger på min dödsbädd med ånger och sorg.

Gillar

Kommentarer