Låt oss prata om ångest

Jag har haft så otroligt mycket ångest det senaste och idag blev det extremt. Det känns nästan som att kroppen gått i något slags försvars-mood och inte vill något annat än att må bra. Jag tycker det är så otroligt viktigt att belysa ångest och prata om det. Det är ett vanligt sinnestillstånd - som det absolut inte är något fel på. Ändå är det ingen som pratar om det.

När jag får ångest får jag ett konstigt pirr i hjärtat. Nästan som fjärilar i magen, fast i hjärtat och inte alls lika härligt. Om ångesten stegras blir jag varm och får en känlsa av panik. Det är precis som att kroppen vill fly. Sedan kommer tårarna som ett svar på paniken och jag får svårt att andas.

Blir det ännu värre får börjar jag oftast skaka, drar mig undan, får hjärtklappningar och kan i värsta fall spy. Det är som en reaktion kroppen får för att försöka göra sig av med all panik. Ångesten brukar, efter sådana attacker, ligga kvar i kroppen under flera dagar.

Jag känner mig så naken när jag pratar om ångest, men samtidigt det känns så otroligt bra. Ingen är ju ensam, fast det är lätt att känna sig just det. Ensam. Min ångest kommer och går i perioder och just nu har det under en längre tid gått sakta neråt. Efter min medverkan i Malou efter tio var det som alla fick lära känna den riktiga mig. Jag hade aldrig riktigt pratat om min ångest med någon. Nu visste alla helt plötsigt om det och folk började höra av sig. Det blev som en trigger.

LÄS; JAG VAR MED I MALOU EFTER TIO

Allt jag vill att ni ska veta är att det kommer bli bättre. Det är lätt att se ångest som något negativt, vilket känslor ofta upplevs som, men glöm aldrig hur mycket du lär dig om dig själv. Hur nära du kommer dig själv. Jag ser min ångest som min drivkraft, fast den under vissa stunder får mig att tro att jag ska dö.

Glöm inte att det alltid går att få hjälp om det går för långt. Och glöm aldrig att du aldrig är ensam. Det är inte fult att ha ångest.

Gillar

Kommentarer

Mest lästa